April, maj och juni var väldigt lugnt men sedan har det hänt en hel del.

Trots pandemin så har vi har haft glädjen att få träffa både Turbo, Tiwaz och Taggen med familj vid olika tillfällen, så roligt att få träffas även om det är med restriktioner.

Jag har även träffat Trixie och Skilla med sina mattar och fått träna lite spår, så duktiga tjejer båda två.

Även tråkiga saker har inträffat. I slutet av juli kanske du läste på fb att Qis husse avled när dom skulle åka och träffa några vänner en helg, husse avled i husbilen och Qis satt instängd i 3 dygn med sin husse innan någon hittade igen husbilen. Tack och lov så hade han tillgång till vatten så han inte torkade ut men han hade otroligt nog inte rastat sig en enda gång i husbilen, helt otroligt att han kunde hålla sig. Vi hämtade naturligtvis hem honom och han ska nu stanna hos oss så länge han lever, inga fler förändringar för honom. Att han fick vara utan mat så länge innebar att han fick en rejäl diarré efter någon dag men nu mår han bra och trivs med tjejflocken men brorsan Qarat och han gillar inte varandra men vi jobbar på det. Här en bild på Qis.

Samtidigt som Qis kom tillbaka så åkte jag till vetr med Qarat för jag insåg att han hade problem med prostatan och tyvärr visade det sig att han hade cystor så kastrering var nödvändig. Allt gick bra så nu avvaktar jag ett tag innan vi gör ett nytt UL på prostatan för att se om cystorna har försvunnit eller åtminstone minskat i storlek.

Andra glädjande besked är att både några i T- och U-kullen har börjat tävla. Så roligt att följa er på er resa, önskar er alla lycka till. En annan positiv händelse är att U-kullen påbörjat röntgen, både Urax och Uzco är röntgade och båda hade HD A och ED ua. Snart kommer även beskedet på röntgen av Uppi och Under, håll tummarna.

Mitt i allt detta så blev mamma dålig, vi har ju inte fått träffa henne sedan slutet av januari eftersom det var besöksförbud på äldre- och demensboenden. Jag är i alla fall tacksam att vi fick träffa henne innan hon avled. Hon lämnar ett stort tomrum och saknad men jag vet att mamma inte tyckte att hon nu levde det liv som hon ville ha och att hon var färdig med sitt liv. Mamma somnade stilla, hon blev drygt 90 år. Begravningen är också gjord och trots all sorg så gläder man sig vid varje begravning när man får träffa sina nära och kära för många av dom har vi inte träffat på länge.

Nu hoppas vi att vi slipper tunga beslut och händelser resten av detta år för nu har vi en del roliga händelser på gång. Både S-, T- U-kullen ska tävla och vi håller tummarna. Personligen så har jag anmält Uppi till tävling och det ska bli roligt att komma igång, vi får väl se var yrhättan hittar på.